Mina nya jätte fina spetsleggings gick sönder igår efter att de bara använts 1 enda gång, riktigt dåligt. Trodde inte att man fick lämna tillbaka dem pga att de faktiskt är ett så känsligt tyg. Men det fick man. Så jag tog pengarna tillbaka i stället  för ett par nya, för om ett par REDAN har gått sönder, så går säkert nästa par sönder lika snabbt. Jag brukar inte ha tur med mina strumpbyxor alls!! Så det var nog bäst!

Ledsen för att ha varit tvungen att lämna tillbaka dem, dem var ju så söta!!



Jag satt precis och funderade över vad jag ska göra med mina 150 kr och fick då se att Karin (http://karinnilsson.blogspot.com/) har anmält sig till Musselloppet i Lysekil den 7 augusti. Då tänkte jag bara, WOW, ett lopp i fina Lysekil, det måste man ju bara springa. Visste inte att de anordnar ett lopp i Lysekil, kul!! Så jag gick in på http://www.musselloppet.se/ och såg att loppet kostar 200 kr att springa, perfekt! En vettig grej att lägga dem pengarna på, eller hur?
Det enda minuset med detta lopp är att banan man springer är 5 km och man behöver då springa 2 varv på banan för att uppnå den slutgiltiga sträckan på 1 mil. Tycker det verkar så trist att behöva springa 2 varv på samma sträcka, eller?
Funderar ändå starkt på att anmäla mig, men ska fundera över detta denna veckan ut!!
Men det är så jäkla bra att ha inplanerat några lopp så man liksom tvingar sig själv att sticka ut och springa. Man blir annars väldigt lat och tänker, "äh, springer imorgon" och vipps så har redan en vecka gått.
Jag känner nu, att jag är inne i en svacka när det gäller springningen. Var dock ute och sprang igår, 50 min, men jag känner att det är "Jobbigt". Träningshumöret går nog naturligt upp-och-ned, precis som med allt annat!
Hoppas jag snart får upp glädjen igen, ska ju trots allt springa det jobbiga Kraftprovet den 16 juli som är 11,6 km långt och kuperat som bare den, HJÄLP!!

Jag tror att det dalar i mitt "spring-humör" just nu pga det tragiska att mormor lämnat mig nyligen! Jag tror det är därför. Dessutom är begravningen på onsdag som tynger ned en alldeles för mycket för att orka ta tag i sig själv på riktigt... Hoppas det blir bättre psykiskt efter onsdag..
Ena stunden tänker man inte på mormor medans andra stunder tänker man på henne massor! Det går upp och ned för varje dag som går. Man kommer på sig själv att liksom bli påmind om att hon inte finns i livet längre. Tror inte att jag riktigt har fattat att hon är borta vissa stunder. När jag blir påmind är man så jävla ledsen. Jag vill ha min mormor (och morfar) tillbaka!!
Nu dagarna innan begravningen har det varit jobbigt känslomässigt. Har inte gråtit så mycket, ibland kommer det lite skvättar, men man tänker mycket på henne och då blir man bara allmänt nedstämd. Vet inte hur jag kommer att reagera på onsdag.. Morfars begravning gick ganska så bra, var så klart väldigt ledsen då också. Men det var något speciellt med mormor, mormor var mormor liksom, helt fantastisk människa!! USCH vad livet är orättvist!

Nu ska jag sluta tynga ned er med mitt..

Ska försöka göra något vettigt nu, försöka att inte sitta vid datorn. Älskling kommer hem snart efter att ha jobbat över. Då ska vi faktiskt feta till oss och äta en pizza, gott gott, men fel fel :) Äh, springer bort den imorgon, hohoho :)

Ha d så bra!

Kramar!