Tänk att man kan bli så deprimerad för en sån liten sak som att inte komma iväg till Liseberg! Vi skulle egentligen åkt vid 15-tiden från uddevalla och vid 14-tiden fick jag dommen att vi inte skulle åka. Ifs, anledningen till att vi inte kom iväg är inget att säga något om, jag förstår att vi inte kunde åka. Men jag hade sett fram emot Liseberg hela veckan och så blir det helt plötsligt inte av.
Jag blir toksur när planerade saker skiter sig. Egentligen är jag jätte barnslig men sån är jag. Kan gå och sura i flera timmar vilket jag verkligen gjort idag!
Ända sedan jag var liten har jag haft denna, ja vad ska man kalla det, personligheten? Så fort något jag sett fram emot inte blir av så blir jag som sagt toksur och det går ut över precis ALLA! Jag och dem i min närvaro tycker ju självklart att det är jobbigt.. Stackars älskling idag som vart med en riktig bitch!

Det är först nu som jag börjar bli mig själv igen och då har jag surat över att jag inte kom iväg till Liseberg i snart 5 timmar, 5 TIMMAR!!!! Är det inte barnsligt om nått? Vädret var ju inte ens bra idag för att ens åka till Liseberg, men ändå surar jag!

Surandet gick så långt att jag just precis har bakat mig en kladdkaka som jag ska tröstäta! Efter biten med kladdkaka så är jag säkert som vanliga jag igen... fast bara kanske!