Vilket hejdundrande löppass med pappsen jag precis kommit in ifrån!! Sprang Vindsvalan på 4 km, 2 varv (=8 km)... Min puls var nästan aldrig under 180 under hela löppasset.. Första varvet tog 22:46 min och andra varvet i motsatt håll tog 22:59 min. Under första varvet var jag helt slut eftersom pappa springer med något högre tempo än mig, så jag är ju inte riktigt van vid den hastigheten. Men lyckades ändå springa jämsides med pappa under hela tiden. Under andra varvet så hade kroppen "vant" sig med tempot vilket gjorde att det kändes bättre kroppsmässigt. Det som var jobbigt med andra varvet var att vi tog ju det i motsatt håll, vilket innebar att vi fick väldigt jobbiga backar i början att ta oss uppför. Mina lår verkligen skrek av smärta, men jag visade mig fasiken inte svag inför pappa, jag sprang på som om jag aldrig gjort något annat!
Jag har nog en ordentlig träningsvärk imorgon.. Men träning skall kännas!

---

Imorgon är dagen jag inte vill skall komma.. Har inte direkt längtat tills imorgon. Det är begravning för min älskade mormor.. Jag känner en känsla som jag tror kan beskrivas som panik!!!
Usch!!

Nu ska jag kika på tv och lägga mig i soffan och bara slappa, det känner jag att jag behöver nu!
Älskling är uppe i garaget och fixar det sista på bilen inför ombesiktningen imorgon eftermiddag, så han är nog inte hemma förrän om 1-2 h. Så jag får roa mig själv..

Kramar!