Hihi, söta Jocke. Min mormors fågel som mamma och pappa har hemma hos sig nu när inte mormor kan ta hand om honom längre.
Jocke verkar ha det hur bra som helst hemma hos dem, för han har blivit tjock, tycker jag. Haha, han är så söt. Han låter som ett rostigt gångjärn, en fågel skall inte låta som honom!! Hans favoritgöra är att sparka på sina klockor i buren, flera gånger. Han gillar även att vara ute ochh flyga och sitta i huvudet på oss. Väl sittandes på huvudet drar han i hårstråna:)
Mig har han inte suttit på ännu och han kommer inte att få göra det heller för jag blir livrädd när han flyger ut från buren. Hahaha, jag och brorsan blir jätte rädda!! Hur kan man vara rädd för en liten oskyldig frågel!? Men jo, livrädd är jag iaf!





Jag hade också en undulat när jag var liten, min gula hette Elsa och brorsans blåa hette Erling. Tror att de var gul och blå fågel vi hade, men inte säker! Men det är långt ifrån party att ha en fågel.. Men ett djur är ändå ett djur. Känner man sig ensam är djur det bästa.. :)

Så, nu har jag fördrivit tiden här på tåget hem.. Åker just nu mellan ljungskile och Uddevalla, med andra ord, snart frammer vid östra.. GÖTT att äntligen få komma hem till min älskling och Tuffs :)

Kramar!