Nu är kampen över!

Min kära mormor avled 20/5-10. Cancern vann över mormor, tyvärr!!
Jag satt hos henne mellan kl.15.30-22:20.. Körde hem pappa och brorsan och jag skulle tillbaka för att vaka ihop med mamma den natten. Men när jag kom tillbaka ca kl.23:10 så var det försent. Kl.22:45 var det redan över. Varför åkte vi? Jag ville varit där när hon tog sitt sista andetag!! Antagligen kämpade hon hela dagen för att sedan ge upp när mamma satt där med henne själv.. Mamma var ju den som verkligen stöttade mormor i hennes resa för att övervinna cancern. Mamma var ju alltid med mormor, mormor kände verkligen en trygghet när mamma fanns där vid hennes sida och gjorde verkligen allt för mormor! Mamma är verkligen guld värd!!! Utan mamma hade mormor nog avlidit tidigare!

Mormor har det bra där hon är nu, uppe i himlen tillsammans med morfar. Nu kan de vara tillsammans igen, utan att tänka på några bekymmer!!

Jag blir bara så ledsen, mormor var verkligen min favorit, älskar henne så himla mycket. Älskade att vara hos henne som barn och även som vuxen, hon har alltid ställt upp, lagat mat till oss när man bett om hennes goda mat. VÄRLDENS SNÄLLASTE PERSON var hon!!!!! Finns ingen som har ett sånt fint hjärta som hon!
Varför skulle just HON råka ut för detta!!??

Detta var verkligen en jobbig förlust, grät jätte mycket i natt och det första jag gjorde när jag vaknade var att gråta och det är vad jag gjort nu hela morgonen. Mina ögon gör så ont. De är så svullna efter alla tårar... Detta kommer verlkligen att bli en jobbig period... Jag vill inte tänka på begravningen, den kommer bli jobbig för mig att verkligen ta farväl av min mormor, MIN mormor!

Jag vill vrida tillbaka klockan till tiden innan diagnosen! Jag vill ha min mormor här och nu!!!!

Men som sagt, mormor har det bättre där hon är nu ihop med morfar!
Hoppas ni har det bra mormor och morfar, ta väl hand om varandra och lev lyckligt nu ihop!!
Älskar er så mycket!



Nu ska vi snart till mormor för att ta ett riktigt farväl av henne innan dem kommer och tar hand om henne.
Efter det ska vi till morfars (och mormors) grav för att sätta röda rosor på den!

:(





Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()


Kommentarer

Postat av: Anonym

Jag beklagar sorgen Sahra... :(

Vet precis hur du känner dig.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback